På en räkning till Karin 16 okt 1931, över en soffgrupp och ett skåp,
så var Karins adress då: Lundagatan 36, Stockholm.

Alands den 20 febr. 1932

Kära Syster!
Äntligen fick vi då brev. Vad tänker du på som inte tar emot de pengar som
vi erbjuder. Du förstår väl hur det är med klintbanken att den ej släpper sin första
inteckning utan den måste lösas in hel. Sedan är det så att vi är efter med omkr. 700 kr.
till räntor och utskylder som vi inte kan skaffa pengar till nu absolut. Däri inräknas också
räntan till dig. Det går inte göra pengar. Ett bra nötkreatur får man 60 kr. för. Det ginge
en hel kobesättning bara till våra räntor. Grisar får man 45 kr. för då de väger 100 kg.
och det blir ej pengar, mjölken omkr. 6 öre. Det värsta var att vår vete slog så fel,
det vart bara 18 säckar att sälja samt några säckar korn. Vi kan ej skaffa räntepengar i år.
Vi har utstått mycket besvär och även kostnad för att få lånet så lågt som det nu kom
och så strandade det på dig. Var menar du att vi skall ta pengar ifrån till hela din
inteckning, vet du inte att det är den svåraste kris som varit på 100 år för jordbruket
och du istället har anledning tacka till då vi nu bjuder till att skaffa pengar. (Meningen
från början var förresten att betala hela inteckningen.) Du säger väl att det inte angår dig
men du skall snart själv göra mindre angenäma erfarenheter om du sätter in pengar här
och där i företag som bjuder vad ränta som helst bara för att de skall komma över kapital.
I städerna har de inte hittils känt krisen och där har de spelat och dansat för fullt.
De förstår intet förrän de själva är i nöd.
Hypoteksbanken fordrar din inteckning som du själv kan se. Det bankerna säger ifrån om
får man rätta sig efter helt enkelt. Kostnaderna betalar vi, och vad besvären beträffar så
drass vi med dem. Sänder du inteckningen till Visby Hypotek så skall vi låta lagfara
en ny inteckning på återstående 3000 kr. och sända dig tillika med de 2000 kr. plus ränta.
Det kunde ha varit färdigt redan nu om du hade sagt ifrån Jag vet inte om din bank i Stockholm
vill eller kan träda i förbindelse med Hypoteksbanken för att få saken ordnad.
Det frestade våra närver hårt den tid vi fick vänta på ditt svar men jag försäkrar att vi vill
inte vara skyldig pengar varken dig eller någon annan en dag längre än tvunget är.
Det är bättre slita snåla och spara till det yttersta och bli oberoende. Det finns ingen
annan utväg för oss att komma med och därför hoppas vi att få ordna upp detta med dig
som det är föreslaget. Nu hoppas jag att detta brev är värt ett omgående svar från dig,
ty pengarna i Hypoteksbanken stå uppsagda. Om 3 år går det nog förnya hypoteket
och då var meningen betala in det sista för dig (år 1936) om du har minne för den
överenskommelsen.
Svar önskas omgående Kära helsningar Bror.

Tillbaka
Eller fortsätt till nästa brev, 7 maj 1933