Hästen
När vår häst som var med från flyttningen från Gotland, blev för gammal och såldes till slakt, omkring 1946, så bestämde min far sig för att ta (hyra) en kronhäst. Det gick till så att vid en gård i Skeda utanför Linköping hade militärerna vid I4, uppvisning av de hästar som var till uthyrning, där bestämde vi oss för en ardenner nr 766 (numret var utklippt på länden). Vi cyklade dit och så hade vi med oss nr 766 hem. Numret skulle alltrid vara läsbart så det fick vi klippa ut några gånger per år. Hästen gavs namnet Hampe, den var brun dvs den var brun med svart man och svans. Det var en valack dvs en kastrerad hingst, detta gjordes för att hästen skulle bli fogligare att ha som arbetshäst.
I mitten på 1950-talet så blev Hampe för gammal och han byttes ut mot en något mindre häst av någon norsk ras (gudbransdaling ?), det var en fux, dvs den hade ljus man och svans och bläs. Det blev den sista hästen.

Vi hade en häst, gårdens storlek var sådan att en häst räckte till för de flesta körningar utom när det var dags för höstplöjning och harvning samt när tröskverket skulle hämtas.
På mindre gårdar så hade man inte särskilda stall utan hästen hade sin spilta i ladugården.
På sommaren gick den tillsammans med korna om det var bete på ängarna, men inte om korna gick på uppvuxen klövervall därför att av klöver fanns det risk att hästen sulle äta för mycket och få kolik.

När hästen behövde skos om så fick vi gå till smeden som gjorde detta. Men när jag kom upp i 15-årsåldern så skodde farfar och jag om den själva.

Tillbaka