Hönsen

Hönsen var en del i jordbruket, det blev alltid en del avfall som kunde användas till foder, men det huvudsakliga fodret för att hönsen skulle producera ägg till försäljning, var inköpt hönsfoder så kallat "pulllfoder".
Från början hade vi leghornshöns men de var alltid så skygga så vi bytte till rasen Vit Sussex, som var lite större och hade några mörkare fjädrar här och där och som var lugnare.
Tidvis hade vi ett 50-tal höns och eftersom vi försökte att sköta dem rationellt så blev det ganska mycket ägg att sälja. Från 12-årsåldern så fick jag åka till affären med häst och vagn och leverera ägg, vi hade en låda som rymde 500 ägg.
Samtidigt så gjorde jag inköp av varor efter en nota, det blev i regel ett stort lass, för det skulle ju också med hönsfoder hem.

Vi födde upp och kläckte egna kycklingar, genom att höns fick ruva ägg.
I hönans årsrytmn så är det så vist ordnat att hon naturligt vill ruva sina ägg, det visar sig så att hon "skrockar" dvs hon slutar att lägga ägg och lägger sig i ett rede och ruvar och när man lyfter bort hönan från äggen så skrockar hon. När det skedde så fick den sitta i "arrest" någon vecka utan möjlighet att ruva och då försvann skrockningen och hon började att lägga ägg igen.
Hönan ruvade omkring 12 ägg i 21 dygn, efter ett dygn så springer kycklingarna omkring och hönan visar hur de skall leta efter mat. De första dagarna fick de hårdkokt ägg, sedan blev det kycklingfoder.

Vi hade ett särskilt hus för uppfödningen av kycklingarna, där de hade en nätinhägnad rastgård. I regel så blev det lika många tuppkycklingar som hönor och eftersom det tar några veckor innan man kan avgöra det, så är det ej rationellt att kläcka egna kycklingar. Men det blev däremot många broilers att lägga i grytan på hösten.
Därför så övergick vi till att köpa daggamla sorterade hönkycklingar. Kycklingarna kunde man beställa och så kom de hem med bussen pipande i en kartong.

Gerds minne från kycklingsuppfödning.
Om en kyckling blev sjuk och inte kunde hänga med de andra i kycklinggården så försökte farmor Ruth att kurera den på olika sätt. Om det till exempel var kallt och regnigt så tog hon in den för att den skulle få det varmt och gott. Vid ett tillfälle när vi var hemma hos farmor och farfar så hade farmor tagit in en "dålig" kyckling och satt den i en kartong i värmeugnen. Hon tog fram den och visade den för Mats han var då två år, han fick hålla den och han hade inte uppfattningen att han skulle hålla försiktigt i den, utan klämde till ordentligt om den. Kycklingen såg ännu svagare ut efter detta så den åkte in i värmeugnen igen och blev nu av någon anledning bortglömd och ordentligt uppvärmd, men jag kommer inte ihåg hur det gick för kycklingen, men den blev troligen en stor och duktig värphöna!

Mina dvärghöns.
När jag var i 10-årsåldern så fick jag dvärghöns. Jag bytte till mig ägg av en granne hemma i byn, Anna kanske kommer ihåg att vi hälsade på ett gammalt par Gunhild och Helge Gustavsson i Kyrkomarken när vi hade varit vid Storsjön och badat, dom var det.
Jag byggde ett litet hönshus av sockerlådor, på den tiden köpte man bitsocker i lös vikt och sockret kom till affären i trälådor.
Jag hade en tupp och 4-5 hönor. Tuppen hade väldigt fina färger och så var den ganska tuff mot den stora tuppen och gick ogärna åt sidan när de möttes på ladugårdsbacken. Dvärghönsen kunde inte vara i sitt lilla hus på vintern och de kunde inte samas tillsammans med de stora hönsen, så de fick vara i ladugården då.

De här dvärghönsen fotograferade jag på "Korpamoen".	Och de här på Valla fritidsområde, när vi var där medFreja.
Tillbaka